Sidoställda torn

En intressant företeelse i den svenska arkitekturen ( den jag kan uttala mig om ) är sidoställda torn. Det vanligaste är att tornet är placerat vid ena kortsidan på långhuset, vanligtvis i väster där också kyrkans ingång finns och vapenhuset. På 1800-talet började man dock ställa kyrktornen på ena långhussidan och ett tidigt exempel i Sverige är Engelska kyrkan i Stockholm. Andra exempel från 1800-talets andra hälft är Oskar Fredriks kyrka i Göteborg, ritad av Helgo Zetterwall och Umeå stadskyrka , båda kyrkorna ritade och uppförda på 1880-till 1890-tal. Långt in på 1900-talet återfinns denna typ av placering av torn och några av Nordenskjölds kyrkor har sidoställda torn: S:t Olovs kyrka i Skellefteå, Staffanskyrkan i Gävle och Skavböke kapell. Det har inte skrivits mycket om denna företeelse men Jakob Lindbladh har på min förfrågan angivit flera intressanta förklaringar. En skulle vara inspiration av de franska medeltida katedralerna t ex Troyes där ena tornet saknas som en effekt av att man helt enkelt inte förmådde bygga klart. Detsamma gäller den mäktiga katedralen i Amiens där ett av tornet är betydligt kortare. I katedralen i Chartres återfinner vi två olika torn. Denna bristande regelbundenhet har ekonomiska förklaringar till övervägande delar och i ljuset av 1800-talets medeltidssträvan är denna förklaring mycket rimlig. Mot slutet av 1800-talet började man tröttna på medeltidsdoktrinernas oresonliga krav på autencitet och strävanden mot lite mer frihet i planlösningar kan ha givit avtryck i form av mer oregelbundna och fria planlösningar.

Två Nordenskjöldkyrkor med sidoställda torn enligt ideal från sent 1800-tal och

in på 1900-talet.

Staffanskyrkan i Gävle samt Skavböke kapell, båda ritade av Knut Nordenskjöld och med sidoställda torn.

Två kyrkor med asymmetrisk planlösning och sidoställda torn:
Saltsjöbadens kyrka samt Oskar Fredriks kyrka i Göteborg

Dessa båda kyrkor representerar två sekel: Saltsjöbadens kyrka tillhör det fåtal kyrkor som kan benämnas jugend med mjukare stiliserade former men det finns också nationalromantiska inslag. Ritad av Ferdinand Boberg uppvisar kyrkan monumentalitet men också prov på asymmetrisk plan och med tornet placerat vid sidan om ingång och kyrkskepp. Detsamma gäller Helgo Zetterwalls nygotiska mästserverk i Göteborg: Oskar Fredriks kyrka där väggarna tycks bestå av glas och masverk. Stora fönster och djärva spetsbågar dominerar och kyrkans slanka torn förlänar kyrkan ett gracilt och viktlöst intryck.

Är det franska medeltidskatedraler med asymmetriska dubbeltorn som inspirerat? Det som talar mot detta är medeltidsromantiken där man sökte efter ett slags medeltidsideal. De franska exemplen på detta utgör inget ideal i det sammanhanget då det finns mer fulländade symmetriska exempel på fransk medeltid såsom Notre Dame i Paris eller den vackra katedralen i Rheims. Snarare kan det vara så att en ökad längtan efter nya uttryck kan vara en förklaring och några decennier senare skulle den arkitektoniska revolutionen vara ett faktum: funktionalismens genombrott där all tung dekor skulle avlägsnas och rena fria ytor dominera en byggnad.

En mycket sent tillkommen kyrkobyggnad med samma typ av tornplacering återfinner vi i Vinliden. En mycket enkel kyrka ritad av Kjell Wretling och tyvärr på väg att förfalla.