Lite funderingar om restaureringar

Jag får väl utveckla mina idéer lite mer men skriver här ned denna anteckning om just restaureringar. Det berördes i min lilla artikel om 1900-1910 och blev en utvikning möjligtvis. Restaureringar av kyrkor talar vi väl om från 1800-talet och framåt. Visst byggdes kyrkor om tidigare men de vi kan se i svenska kyrkor handlar om tillbyggnader av t ex kor eller gravkor ( 15-1700-tal) som kompletterade exempelvis medeltida tempel.
På 1800-talet började befolkningen växa kraftigt och i kombination med ökade läskunskaper och kristendomsundervisning krävdes också större kyrkor. Vita stenkyrkor av ansenlig storlek med dito stora fönster och enkel spartansk inredning blev ett slags standard. Många är dessa vita stora kyrkor som bär vittnesbörd om denna tidsperiod och som under perioder kritiserats för att vara själlösa och kalla. Vi är väl i alla fall en inte alltför liten skala som hört begreppet "Tegnérlada". De som inte hade råd att riva och bygga nytt fick förmodligen försöka bygga om den gamla medeltidskyrkan vilket vi kan se spår av i form av stora fönster trots att kyrkans murar är gamla. Trönö gamla kyrka har sådana stora fönster liksom många andra medeltidskyrkor. Synd kan man kanske tycka men kyrkorna finns kvar i alla fall och Trönö gamla kyrka skulle snart bli för liten och en ny kyrka byggas. Trönö nya kyrka byggdesdock senare och i helt annan stil än den nyantika. 1800-talets restaureringsideologier var tillbakablickande och i synnerhet den nygotiska romantiserade om medeltiden medan nyantiken sökte det antika, stilrena idealet och, egentligen, ett byggnadsideal som är profant snarare än religiöst. Grekerna var ju aldrig kristna så deras stil och arkitekturelement har egentligen inget religiöst/kristet ursprung. Den senare nygotiska perioden, i svensk arkitektur, emanerar från medeltidens gotik I båda fallen, nygotik och nyantik, var det framförallt nybyggnationerna som präglades av detta och i förekommande fall var också rådande ideal för restaureringar. Det var nybyggnationerna som styrde restaureringarna, som jag ser det, men detta är inte fallet med det kyrkobyggande som kom att prägla 1920-talet och framåt. Efter ett decennium med några intressanta utflykter i nationalromantik och jugend kom sedan funktinalismen att prägla det profana byggandet men så är icke fallet med den sakrala arkitekturen. Den kom istället att styras av de rön som gjordes när gamla kyrkor restaurerades. En rad gamla ödekyrkor dokumenterades och så småningom blev de också restauererade på ett sätt som bevarade byggnaden i det skick man fann den men där bevarande insatser gjordes för att kunna visa upp kyrkan i bra skick och också att kyrkan skulle återföras till församlingen som kyrklokal. Detta innebar t ex att de gamla ödekyrkorna i Oviken, Trönö, Balingsta togs i bruk. De nybyggda 1800-talskyrkorna fick tyvärr förfalla men någonstans på vägen lyckades man rädda Trönö och Ovikens nya kyrkor. Balingsta nya kyrka revs på 1930-talet och visar att just 1800-talets arkitektur inte ingick i den nya synen på vad som ansågs värt att bevara. Närheten i tid har förmodligen varit en viktig faktor vilket också har visat sig senare när man uttalat sig föraktfullt om 1920-talets kyrkor . Dessa kyrkor är inte värda att kommentera, med undantag för arkitekturhistorikern Göran Lindahl i hans briljanta bok Högkyrkligt, lågkyrkligt och frikyrkligt.

Kyrkoarkitektur 1900-1910

Det här decenniet känns som en vattenspridare i svensk kyrkoarkitektur. Vi återfinner en hel del kyrkor med solklar prägel av 1890-talets nygotiska arkitektur. Den nya kyrkan i Oviken, Jämtland, är från 1905 och ritades av Gustaf Hermansson som också ritade kyrkorna i Sundsvall ( 1899) och Holm, Medelpad (1904). Invigningsåren är nämnda årtal men ritningarna kan härröra från sent 1800-tal. Ofta kunde byggprocesser dra ut på tiden genom beslutsgång m m. Det finns ett antal kyrkor i Sverige med nygotisk 1800-talsprägel men som byggdes och slutfördes de första åren in på det nya sekel. Detta sekel var ett oroligt sekel då kritik växte fram mot det etablerade sättet att se på äldre kyrkoarkitektur och hur äldre kyrkor skulle bevaras på ett annat sätt än hittills. När denna syn blev mer etablerad kom just nygotiken att representera det som var förhatligt med just 1800-talets romantiska medeltidssyn.
Det känns som om något riktigt nytt och spännande började hända vid året 1910 och framåt. Under kommande 10 år skulle några riktigt intressanta, monumentala och konstnärligt högt stående kyrkor uppföras bl a Masthuggskyrkan i Göteborg, Engelbrektsskyrkan i Stockholm och Saltsjöbadens kyrka . En tämligen ovanlig jugendkyrka i Jät, Småland kom också att bli färdig lagom till 1910.
Men fram till 1910 verkar kyrkobyggandet ha en form av "uppsamlingsheat" och där föga märks av den rasande debatten och att en ny syn på kyrkorestaureringar växte fram. Vad har då detta med nya kyrkor att göra? Mycket!!!! KOmmer vi in på den historiskt orienterade kyrkoarkitektur som kom att dominera fr o m 1920-talet så har vi fått ett förhållande där nya kyrkor och dess arkitektur styrs av de rön som framkommit vid restaurering och dokumentation av äldre tiders kyrkor. Jämför vi t ex med de nyantika kyrkorna så kan man få en känsla av att de nya vita antikiserande kyrkorna med sina stora fönster också fick påverkan på gamla kyrkor. Där man inte hade råd att riva kyrkor och bygga nytt, slog man upp äldre fönster för att få mer ljusinsläpp och man kalkade över målningar från medeltiden. Detta visar, anser jag, att då styrdes restaureringsideologi av rådande smak vad gällde nybyggnation. När sedan medeltidsromantiken strömmade in över arkitekturen så fick vi stora nygotiska kyrkor som skulle efterapa de gamla katedralerna. Restaureringsideologin tycks ha följt efter i det avseendet. Tittar vi däremot på kyrkor från 1920-talet och framåt så återfinner vi nya kyrkor som byggs för att efterlikna äldre restaurerade kyrkor som också restaurerats enligt det nya konserverande ideal som bl a Sigurd Curman kom att bli så viktig för.
Det sistnämnda handlade inte helt om 1900-1910 men på en blogg får jag väl antagligen vara lite ostrukturerad....

Om mitt stora intresse för kyrkor

Inte alltid kommer jag att skriva en massa artiklar från mitt läsande och vetande om kyrkor. Under mer än 30 år har jag studerat kyrkor, framförallt svenska. Mina föräldrar har väntat otaliga gånger utanför kyrkor medan jag och brorsan sprungit uppför grusade gångar eller kyrktrappor lika många gånger. Jag antar att kyrkan i Söderhamn var den första kyrkan eftersom brorsan döptes där. Själv döptes jag i prästgården i Hamrånge och minns inte något eventuellt besök. Våra sommarresor företogs mestadels i Sverige och ofta stannade vi till vid kyrkor och tittade in. Så småningom började vi också köpa vykort på kyrkorna och det har växt till en ansenlig samling vykort. Närmare 2000 kyrkor av de 3500 som lär finnas, har vi besökt under årens lopp. När jag så småningom började systematisera mitt kunnande kom också glädjen i att läsa ännu mer om kyrkor. Men inte förrän på 90-talet blev det akademiska studier om kyrkor och så småningom en magisterexamen i konstvetenskap med arkitekten Knut Nordenskjöld som ämnesval. Varför Nordenskjöld? Kyrkobesöken blev alltmer av katalogiserande: årtal, byggnadsmaterial, stil och självfallet arkitekt. Arkitekten Knut Nordenskjöld dök upp några gånger men jag kunde inte läsa en enda rad om honom i konstböckerna. När jag så småningom inledde konststudierna blev han mitt självklara ämnesval. Tyvärr får inte Knut och jag följas åt till en högre akademisk examen men jag tänker skriva en del om Nordenskjöld här på min blogg. Ingen har uppmärksammat honom tidigare och han är helt enkelt min!!!!

Iscensatt åldrande

När jag började studera Knut Nordenskjölds kyrkor så blev jag varse termen "iscensatt åldrande". Jag skulle ta foton i Staffanskyrkan och så träffade jag en mycket trevlig kyrkvaktmästare och han frågade mig om en märklig glugg han hade sett. Den verkade inte ha någon praktisk funktion och den var underligt placerad, enligt honom. Vid förfrågan så hade inte heller någon expert kunnat ange varifrån gluggen kom och vad den stod för. Jag minns att jag tillsammans spekulerade med honom om att det skulle likna en medeltidsglugg och att det troligtvis var en dekorativ detalj. Detta tog jag också upp i uppsatsen och blev då varse att jag borde läsa Johan Mårtelius bok "Att göra arkitekturen historisk". Där tar han upp termen iscensatt åldrande där man ger en ny byggnad ett slags "ärr", eller "patina" för att den ska ge intryck av att vara äldre. Alla vet i och för sig hur gammal byggnaden är men det blir ett slags symbolisk referens till äldre arkitektur. I några av Knut Nordenskjölds kyrkor finns sådana gluggar som ser ut som igenmurade fönster. Det kan man hitta på en kyrka med medeltida anor och där man byggt om eller till byggnaden och satt nya fönster. Det äldre mindre fönstret har då murats igen och resterna kan vi ibland se på gamla kyrkor.



Till vänster syns en liten glugg och den illustrerar "iscensatt åldrande" Gluggen fyller ingen praktiskt funktion och den är placerad lite asymmetriskt för att förmodligen öka autenciteten i detaljen. Den här bilden föreställer just Staffanskyrkan men sådana här detaljer återfinns också i både Skellefteå , S:t Olovs kyrka och Älmhults kyrka.

Historism ack så förhatligt?

Historism är en term som jag använt i mina egna arkitekturstudier och i samband med den arkitektur som omfattar 1920-talet och fram till småkyrkornas framväxt någon gång i mitten av 1950-talet. Termen ska återspegla ett sätt att blicka tillbaka på den arkitektur som präglat svenskt kyrkobyggande. Svenskt kyrkobyggande omfattar åren 1000 och framåt. Den äldsta kyrkan är såvitt framgår av forskningen, Dalby kyrka i Skåne. De äldsta delarna lär ska härröra från 1060 och därmed blir kyrkan den äldsta i Sverige. Lunds domkyrka anses ha murdelar från 1080. Den romanska perioden anses vara den som inledde svensk kyrkoarkitektur i så motto att vi har rester från denna period. Sedan utgör svensk kyrkoarkitektur en odyssee genom gotik, renässans, barock ( som ibland benämns karolinsk arkitektur), rokoko, gustaviansk, nyantiken, nygotik, nationalromantik, jugend och så kommer vi fram till 1920-tal och den eklektiska eller historiska stilen s k historism. Men vad var nygotik om inte återblickande? Eller nyantiken med sina klassiska referenser? Renässans betecknar antikens återfödande och barocken har också klassicerande element som återför till klassisk grekisk konst men på ett delvis annorlunda sätt än renässans. Men det är just denna period från 1920-talet som fått nedvärderande omdömen och ännu 2008 inte heller fått något erkännande i efterhand såsom exempelvis vad gäller nygotiken? Göran Lindahl var redan på 1950-talet orolig över nygotiken och de sönderrestaurerade kyrkorna från denna tid men nu verkar samma sak vara gällande för 1920-talets kyrkoarkitektur. Dock finns inte intresset och ekonomiska medel för att lika hårdhänt restaurera kyrkorna från den perioden. Däremot är intresset mycket svalt för de här kyrkorna som är relativt många och i flera fall både monumentala och kraftfulla i sin framtoning. Jag tänker lyfta fram dessa kyrkor och deras skapare. Knut Nordenskjöld är nu "förevigad" i mina uppsatser men det återstår att skriva om Sigfrid Ericson som delvis ritade nationalromantiska kyrkor i exempelvis Masthuggskyrkan i Göteborg men exempelvis kyrkan i Skene visar på delvis andra influenser. Vi har Kjell Wretling, Otar Hökerberg, Bror Almqvist ( som också förekommer i akademiska uppsatser ), Fredrik Falkenberg ( som avhandlats i C-uppsats) , G A Falk som ritade S:t Olovs kyrka tillsammans med Knut Nordenskjöld, Torben Grut och några andra namn som dyker upp senare t ex Kjell Westin som ritade en stor och praktfull kyrka på landsorten i Västerbotten, Kågedalen. Till den återkommer jag också!
Vad är det som gör historism från nämnda period så förhatligt? Är det svensk tradition att inte uppskatta historien? Är det antipati gentemot kyrkliga företeelser? Eller är det helt enkelt en snobbig attityd mot något som etablissemanget har bestämt sig för att ogilla? I Sverige ska vi upphöja funktionalismen till skönhetsnorm och därmed basta. I sann förmyndaranda ska vi uppmanas att enbart ge våra uppskattande ord och sidor i litteraturen till funktionalismen. Men historieskrivningen ska väl inte enbart handla om den goda smaken ( om nu till vissa delar torftig funkis ska anses vara god smak) utan om sanningen? Det byggdes några hundra kyrkor på 1900-talet men de nämns ytterst sällan och vi kan enbart återfinna namn som Markelius, Åhren, Tengbom ( trots att han ritade kyrkor) och Celsing. De tidigare nämnda kyrkoarkitekterna förtjänar inga omdömen eller ens rader i konstböckerna och nämns knappt. De som vill ge dessa namn ett välförtjänt omdöme eller rader får inte nådiga nicken i dagens politiskt korrekta forskarklimat.
Det som gör 1920-talets ( och framåt) historismens intressant att reflektera över är hur restaureringsideologiernas inriktning på 1900-talet återspeglas i de kyrkor som uppfördes under den perioden. Man sätter samman olika inslag i kyrkan på ett sätt som ska ge intryck av en äldre restaurerad kyrka men ibland på ett motsägelsefullt sätt som rent antikvariskt inte följer tidsplanen. Men en äldre medeltida kyrka som restaurerats och byggts till kan ha byggnadskroppar och gravkor placerade så att man kan följa om -och tillbyggnaden. I Nordenskjölds kyrkor kan vi ibland se hur han låtit slå valven olika för att visa på denna "ombyggnad". Liksom i svensk kyrkobyggnadshistoria från medeltiden så blev exempelvis stjärnvalven alltmer invecklade och utarbetade och det kan man se i en gammal kyrka exempelvis i ett tillbyggt kor. Så är också fallet i Staffanskyrkan i Gävle som har mer invecklat stjärnvalvsmönster i koret. En av utbyggnaderna på kyrkan ser ut som gravkor men är inget gravkor utan exempelvis sakristia.
Vad menar jag med motsägelsefullt? Om man studerar de igenmurade gluggar som Nordenskjöld placerat ut på kyrkans exteriör så kan dessa vara placerade exempelvis på ett "gravkor i renässans". I en autentisk miljö kan vi hitta sådana gluggar i ett kor eller på ett långhus men i själva långhuskroppen och inte på koret. Denna bristande autencitet i Nordenskjölds kyrkan kan förmodligen tolkas på flera sätt men kan vara ett sätt att fritt använda det gamla och innehållsrika "skafferi" som svensk kyrkoarkitektur utgör med alla de detaljer som genom åren har passerat revy i kyrkornas formspråk. Det finns en ambition att spegla den gamla kyrkan "den tusenåriga kyrkan" som Nordenskjöld själv skrev i en minnesskrift i samband med invigningen av kyrkan i Skellefteå, S:t Olovs kyrka, men på ett friare sätt och mer självständigt än tidigare historiskt återblickande stilar.

Bokrecension

Min arkitekturbibel är utan tvekan Göran Lindahls epokgörande verk "Högkyrkligt lågkyrkligt frikyrkligt" från 1950. Det är en förhållandevis tunn ( i antalet sidor) bok om svensk kyrkoarkitektur från 1800-talet och framåt. Nyklassicism, nygotik som sedan avlöses av det splittrade inledande 1900-talet och sedan utvecklingen fram till tiden för bokens författande berättas på ett kort, modernt och mycket klargörande språk av författaren. I några få ord fångar han in de väsentligaste funderingarna kring de båda seklens arkitekturhistoria för våra kyrkobyggnader. Ska man äga en enda bok om kyrkobyggnader så är det denna bok . Jag har haft stor behållning av denna och den utgör en mycket god grund för djupare studier av vissa företeelser t ex kyrkobyggnader från 1920-talet och framåt vilket är den epok jag själv är intresserad av. Lindahl är också en av få arkitekturhistoriker som inte uttalar sig nedvärderande om kyrkobyggnader från säg 1920 fram till småkyrkornas inträde på arkitekturscenen , omkring 1955. Boken är också förhållandevis rikt illustrerad och ett mästerverk inom arkitekturhistoria.

Bokrecension

Jag hade lite förväntningar på denna avhandling om Adrian Crispin Peterson, som ritat så många nygotiska kyrkor framförallt på västkusten. En av hans mäktigaste och mest imponerande kyrkor är Lysekils kyrka och de flesta av hans verk är stenkyrkor av ansenlig storlek och i medeltidsromanticerande nygotik. Ett stort och vackert undantag finns och det är Hälleviksstrands träkyrka i nationalromantik med drakhuvuden. I vårt andefattiga kulturklimat och med lika andefattig konstvetenskaplig forskning så har självfallet Adrian C Petersons livsverk analyserats och disputerats av en tysk forskare. Bara det är väl en smärre skandal! Våra nationalskatter och kulturklenoder är en rik källa att forska ur och denna källa ger vi bort till tyska forskare medan svensk konstvetenskap består i flummig och politiskt korrekt genusforskning och dito annat. Boken "Västsvenska kyrkor från nygotikens storhetstid" är skriven av Henning Repetzky som är forskare i Kiel, Tyskland. Det är en påkostad fin bok med rikliga illustrationer av hög klass. En levnadsteckning av arkitekten Peterson för oss fram till hans rika produktion av kyrkor. En efter en går författaren igenom Petersons kyrkor med kortfattade och ofta monotona beskrivningar av t ex materialvalet. Här hade han kunnat sammanfatta de aktuella materialvalen och sedan sortera in aktuella kyrkor. Efter ett antal kyrkor som gåtts igenom blir uppräkningarna tröttsamma och föga vetenskapligt resonerande. Som så ofta i sådana här sammanhang blir det långa genomgångar av hur det resonerats och sammanställningar av hur yttranden har gjorts i olika organ. Även Repetzky hemfaller alltför ofta åt långa sammanställningar av hur diskussioner förts och hur man beslutat i byggnadsärendet. Jag saknar lite mer analytiska resonemang runt medeltidsdrömmen och huruvida Peterson varit en del av dessa medeltidsdrömmare från 1800-talets arkitekturarena.
Fokuseringen på sex exempel gav mig förhoppningar om lite mer resonerande framställningar men konsthistoriska framställningar är ofta mycket av historiebeskrivning och lite av arkitekturteori.
Boken är dock mycket lättläst och det är ett trevligt och lättflytande språk som gör boken till en bra introduktion till kyrkoarkitektur. Här finns vackra bilder att beskåda och arkitekten Peterson är värd en egen bok. Han ritade mer än 40 kyrkor och för en spontan betraktare kan hans kyrkor te sig ritade enligt kalkylmodell men det finns variationer i tornens utformning, fönster, planlösningar och där hade jag velat ha lite resonemang i händelse av att det fanns ett mönster i kyrkornas utformning. Hade Peterson en utvecklingslinje i sin arkitektur? FÖrändrades hans kyrkor i en viss riktning allteftersom han blev mer erfaren eller fick de ett friare uttryck i och med att han verkade så pass länge som arkitekt? På sådana frågor fick jag inget tillfredsställande svar och den boken som ställer sådana frågor och besvarar dem är efterlängtad.

Vinlidens kyrka och lite historism

Ett sorgligt exempel på svensk kyrka som får förfalla är Vinlidens kyrka. För mig som arkitekturintresserad är denna Kjell Wretling-ritade kyrka ett intressant exempel på modern funkis där 1800-talets asymmetri avspeglas i tornets placering . Kyrkan har dock förfallit på ett skrämmande sätt och i kombination med den strama enkla fasaden får man ett spöklikt intryck. Här kan vi tala om en modern spökkyrka. Kyrkan är knappt 50 år gammal och dess öde är okänt. Kjell Wretling är en spännande arkitekt som också ritade kyrkan i Vännäs med en arkitektur som liknar den i Vinliden. Dessa båda kyrkor närmar sig funktionalismens stil även om planerna visar traditionella kyrkobyggnader med torn och långhus. Dock saknar kyrkorna helt utsmyckande element och har därför mycket av funkis i sig. Wretling var verksam mycket länge och han ritade också ett par 30-tals kyrkor: Bjurholm och Sävar. Dessa båda kyrkor uppvisar helt andra formspråk och har traditionell historiserande stil på samma sätt som exempelvis Knut Nordenskjölds kyrkor men också andra arkitekters under den period som kom att omfatta 1920-till 1950-tal. En period som kan karaktäriseras som historism och där svensk kyrkobyggnadshistoria återspeglas i de nya kyrkor som uppfördes under nämnda period.

Sidoställda torn

En intressant företeelse i den svenska arkitekturen ( den jag kan uttala mig om ) är sidoställda torn. Det vanligaste är att tornet är placerat vid ena kortsidan på långhuset, vanligtvis i väster där också kyrkans ingång finns och vapenhuset. På 1800-talet började man dock ställa kyrktornen på ena långhussidan och ett tidigt exempel i Sverige är Engelska kyrkan i Stockholm. Andra exempel från 1800-talets andra hälft är Oskar Fredriks kyrka i Göteborg, ritad av Helgo Zetterwall och Umeå stadskyrka , båda kyrkorna ritade och uppförda på 1880-till 1890-tal. Långt in på 1900-talet återfinns denna typ av placering av torn och några av Nordenskjölds kyrkor har sidoställda torn: S:t Olovs kyrka i Skellefteå, Staffanskyrkan i Gävle och Skavböke kapell. Det har inte skrivits mycket om denna företeelse men Jakob Lindbladh har på min förfrågan angivit flera intressanta förklaringar. En skulle vara inspiration av de franska medeltida katedralerna t ex Troyes där ena tornet saknas som en effekt av att man helt enkelt inte förmådde bygga klart. Detsamma gäller den mäktiga katedralen i Amiens där ett av tornet är betydligt kortare. I katedralen i Chartres återfinner vi två olika torn. Denna bristande regelbundenhet har ekonomiska förklaringar till övervägande delar och i ljuset av 1800-talets medeltidssträvan är denna förklaring mycket rimlig. Mot slutet av 1800-talet började man tröttna på medeltidsdoktrinernas oresonliga krav på autencitet och strävanden mot lite mer frihet i planlösningar kan ha givit avtryck i form av mer oregelbundna och fria planlösningar.

Två Nordenskjöldkyrkor med sidoställda torn enligt ideal från sent 1800-tal och

in på 1900-talet.

Staffanskyrkan i Gävle samt Skavböke kapell, båda ritade av Knut Nordenskjöld och med sidoställda torn.

Två kyrkor med asymmetrisk planlösning och sidoställda torn:
Saltsjöbadens kyrka samt Oskar Fredriks kyrka i Göteborg

Dessa båda kyrkor representerar två sekel: Saltsjöbadens kyrka tillhör det fåtal kyrkor som kan benämnas jugend med mjukare stiliserade former men det finns också nationalromantiska inslag. Ritad av Ferdinand Boberg uppvisar kyrkan monumentalitet men också prov på asymmetrisk plan och med tornet placerat vid sidan om ingång och kyrkskepp. Detsamma gäller Helgo Zetterwalls nygotiska mästserverk i Göteborg: Oskar Fredriks kyrka där väggarna tycks bestå av glas och masverk. Stora fönster och djärva spetsbågar dominerar och kyrkans slanka torn förlänar kyrkan ett gracilt och viktlöst intryck.

Är det franska medeltidskatedraler med asymmetriska dubbeltorn som inspirerat? Det som talar mot detta är medeltidsromantiken där man sökte efter ett slags medeltidsideal. De franska exemplen på detta utgör inget ideal i det sammanhanget då det finns mer fulländade symmetriska exempel på fransk medeltid såsom Notre Dame i Paris eller den vackra katedralen i Rheims. Snarare kan det vara så att en ökad längtan efter nya uttryck kan vara en förklaring och några decennier senare skulle den arkitektoniska revolutionen vara ett faktum: funktionalismens genombrott där all tung dekor skulle avlägsnas och rena fria ytor dominera en byggnad.

En mycket sent tillkommen kyrkobyggnad med samma typ av tornplacering återfinner vi i Vinliden. En mycket enkel kyrka ritad av Kjell Wretling och tyvärr på väg att förfalla.

Bortglömda arkitekter: Knut Nordenskjöld

Det finns en del intressanta arkitekter från tidigt 1900-tal och jag ska försöka skriva lite kort om dessa arkitekter och också presentera deras verk. En arkitekt jag själv skrivit flera akademiska arbeten om är Knut Nordenskjöld, född 1880 och avliden 1950, som ritade kyrkor varav 15 uppfördes under åren 1923-1950. Hans arkitektur omfattar också profana verk som t ex Frans Schartaus handelsgymnasium i Stockholm, vattentorn i Haparanda och en mängd bostäder bl a i Stockholm. Ett 50-tal kyrkor i Sverige restaurerades av Nordenskjöld och under en lång tid. De kyrkor han restaurerade spänner över 8 sekler och några av restaureringarna var mycket hårdhänta. Jag kommer att skriva en liten serie om Nordenskjöld bl a eftersom det är lite bökigt att redigera bloggtexter och att bilderna är svåra att få där jag vill ha dem.
15 kyrkor restes efter ritningar av Knut Nordenskjöld och under närmare 30 år. De uppvisar stora variationer i både stil, storlek och materialanvändning. Tre stora kyrkor av mycket monumental karaktär är Staffanskyrkan i Gävle ( 1932), S:t Olovs kyrka i Skellefteå ( 1927) och Älmhults kyrka ( 1930). De uppvisar många gemensamma drag trots olikheterna. Byggda i sten och med mycket kraftiga torn som kröns av fantasifulla spiror kan man spåra gemensamma drag och inspiration från äldre medeltida kyrkor med många om -och tillbyggnader. Det finns många stora ståtliga svenska kyrkor med medeltida anor och tillbyggnader från senare tider och dessa skulle enligt 1900-talets nya restaureringsideologi inte återställas till vad man trodde var medeltid. Nordenskjöld kan ha påverkats av denna ideologi och utformat stora kyrkor med inspiration från om-och tillbyggda medeltidskyrkor. Vi hittar små gluggar på murarna och t o m "igenmurade" gluggar vilket är medvetet för att ge intryck av åldrande. Träder vi in i kyrkorna återfinner vi stora kraftiga pelare och lika typer av valv, stjärnvalv och kryssvalv precis som i äldre tillbyggda kyrkor. Inventarierna har Nordenskjöld skisserat enligt samma idé och vi hittar både altarskåp, barockpredikstolar och s k korpyramider. Det här är oerhört fascinerande och Nordenskjöld är inte ensam om denna typ av "restaureringsarkitektur" utan vi återfinner andra namn som jag ska presentera i min blogg. De förtjänar ett eftermäle och mer utrymme i arkitekturhistorien.
Nordenskjölds 15 uppförda kyrkor är:

• Nilivaara ( Norrbotten) . En röd träkyrka med influenser från 16- och 1700-talens röda trä-eller spånkyrkor.
• Kåge kyrka.( Västerbotten) En vit träkyrka med kraftfullt torn och mycket fantasifullt utformad spira med lökkupol av spån. Kyrkskeppets tak har lätt svängda konturer.
• S:t Olovs kyrka i Skellefteå ( Västerbotten) är en av Nordenskjölds riktigt stora kyrkor. Den är byggd i sten med putsad fasad. Medeltidsinfluenser finns här med "igenmurad glugg", strävpelare och "renässans"-gavlar.
• Norrfors kyrka ( Ångermanland) är en träkyrka med spåntak och spira med lökkupol. Tornets utformning är något slankare än det kraftiga korta tornet i Kåge. Annars är svenska träkyrkor från 17-och 1800-tal influenser till kyrkorna i Norrfors och Kåge.
• Idre kyrka ( Dalarna) kan nästan sägas vara en "stenkyrka" i trä. Formerna är kantiga och ger inte samma mjuka böljande intryck som kyrkan i Kåge. Tornets avslutning är en klassicistisk tornhuv i tre avsatser och där på samma manierade avslutning med både kyrktupp, klot och kors. På klotet och i många andra sammanhang återfinner vi gyllene reliefer t ex månen.
• Staffanskyrkan i Gävle ( Gästrikland) är Nordenskjölds andra stora kyrka. Den invigdes 1932 och är en stor stenkyrka med sidoställt torn, högt skepp med s k säteritak och igenfyllda gluggar. Interiören uppvisar en stor iscensatt medeltidskyrka med stjärnvalv, pelare och stora ljusa fönster och vitkalkat tak.
• Krokstrands kyrka ( Bohuslän) är stramt enkel med klassistiska detaljer såsom säteritak och mäktigt hög spira. Spiran erinrar om barockens känsla för överdrifter t ex den höga spiran i Mora kyrka. Jean de la Vallee är en ansedd arkitekt från svenskt 1600-tal och kan ha varit en viktig influens för Nordenskjöld.
• Koster kyrka ( Bohuslän) är en enkel vit träkyrka med högt torn.
• Havsstenssunds kyrka ( Bohuslän) har viss släktskap med Nilivaara med tanke på den röda träfasaden och delvis fristående torn. Men där Nilivaaras klockstapel troligtvis inte ritats av Nordenskjölds så inger Havsstenssunds klockstapel mer intryck av medeltida stenkastal. Själva kyrkobyggnaden ger ett yngre intryck med sin enkla röda träfasad.
• Nossebro kyrka ( Västergötland) är den enklaste av Nordenskjölds kyrka men ändock byggd i sten. Tornet och dess spira är förhållandevis enkelt och fasaden är i ljus puts och helt i avsaknad av dekor. Så här nära funktionalismen är inte Nordenskjöld i någon av de andra kyrkorna.
• Djurhults kapell ( Västergötland) har en mycket enkel utformning men enligt Nordenskjölds maner en mycket hög och smal spetsig tornspira. Inspirationen torde vara de många vitmålade enkla träkyrkor som byggts i Sverige under flera sekler från 1600-talet och framåt.
• Skavböke kapell ( Halland) är en mindre variant av stenkyrka i trä med undantag för den praktfulla lökkupolen. I övrigt präglas kyrkan av stram enkelhet och har liksom fler av Nordenskjölds kyrkor, sidoställt torn.
• Älmhults kyrka ( Småland ) är den tredje riktigt stora kyrkan som Nordenskjöld ritade och uppvisar många likheter med de båda andra kyrkorna. Men medan kyrkorna i Skellefteå och Gävle har sidoställt torn har Älmhults kyrka en mer traditionell planlösning. Fasaden är i sten, det finns "iscensatt åldrande" i form av igenmurade gluggar och interiören har både stjärnvalv, sidogångar, altarskåp och barockpredikstol.
• Näsby kyrka i Kristianstad ( Skåne) har byggts om rejält och har inte riktigt sin ursprungliga interiör kvar. Utsidan visar en stenkyrka med fristående torn och enkel putsad fasad.
• Sibbhults kapell ( SKåne) är en liten enkel träkyrka med annorlunda torn. Dock har vi inte Nordenskjölds traditionellt överdimensionerade spira men ändå en annorlunda avslutning på tornet.

Sammanfattningsvis finns det intressanta iakttagelser runt Nordenskjölds kyrkor och som jag behandlat relativt ingående i mina akademiska arbeten: Staffanskyrkan i Gävle ( B-uppsats vid Stockholms universitet), Tre kyrkor av Knut Nordenskjöld ( C-uppsats vid Uppsala Universitet) samt Knut Nordenskjölds sakrala arkitektur ( Magisteruppsats vid Uppsala universitet).
Jag är inte någon anhängare av biografier då jag hellre vill låta en arkitekts arbeten föra talan men om någon förtjänar en biografi så är det Knut Nordenskjöld. Han har lämnat efter sig en rad arbeten och av den korrespondens jag kunnat studera, bl a vid församlingshemmet i Skellefteå och S:t Olovs församling, får jag intrycket av en ödmjuk och mycket noggrann arkitekt som respekterade sitt uppdrag och hade ett oerhört sinne för detaljer. Inte bara ritade han kyrkobyggnaderna utan inventarier bär hans signum in i minsta detalj. Han ritade dörrhandtag, ljushållare, lampetter och t o m nattvardssilver.

Ur askan uppstod fågel Fenix...

Ett intressant ämne inom kyrkoarkitekturen är de kyrkor som brunnit ned och sedan återuppstått i olika gestalter. Här finns också olika filosofier eller ska vi kanske använda ordet ideologi för att beteckna hur en kyrka återuppbyggs , om den nu byggs upp igen. Jag har urskiljt och kategoriserat detta i följande:

• Kyrkan byggs upp på nytt och i stort sett samma skepnad och med den teknologi som tillämpades då kyrkan ursprungligen uppfördes. Katarina kyrka i Stockholm brann ned och många sörjde den praktfulla barockkyrkan med ståtliga inventarier och en berömd orgel. Vad skulle man göra? Restaurera det som återstod och skapa en lokal runt kyrkoruinen? Det som till slut skedde var en återuppbyggnad och med gammal teknik anno det 1600-tal under vilket kyrkan ursprungligen ritades och uppfördes ( Jean de la Vallee). Man ångade virke för att anpassa det till kyrkans runda kupol, till själva konstruktionen. Det är en kyrka anno 1995 men med samma utformning som den nedbrunna kyrkan. Man återskapar en kyrka eller miljö som ska återföra byggnaden till dess ursprung. Med tanke på tillgången till information och bilder är det inget problem att skapa en autentisk återföring men tillvägagångssättet liknar det som tillämpades under 1800-talet, att återskapa en äldre byggnad. Då hade man inte full information och man fick spekulera i hur exempelvis medeltidskyrkor såg ut och sedan följde man den spekulationen i utförandet. Hur autentiskt det än är är det en ny byggnad som står framför oss likaväl som det Warzawa som återuppbyggdes efter andra världskriget. Kopian är en bländande produkt som ger illusion av äldre tider, men nytt är det!!!!!!!
• Kyrkan i Föllinge, Jämtland brann ned för några år sedan. Beslutet att bygga en ny kyrka kom snabbt och den nya kyrkan byggdes upp och mycket lik den nedbrunna kyrkan. I stort sett ser vi samma kyrka framför oss men med små olikheter t ex vapenhuset. Interiören är helt ny och speglar vår tid och skapar inga illusioner om att den gamla kyrkan finns kvar. Det finns förmodligen en ambition att återskapa en kär gammal bygdekyrka men inte så minutiöst att vi talar om Katarina kyrka. 2005 invigdes kyrkan i Ryssby i Småland efter en brand som ödelade 1700-talskyrkan. Utvändigt är den mycket likt den nedbrunna kyrkan men har helt ny interiör.
• Ur ruinerna skapas något delvis nytt. Kyrkan i Trönö brann ned 1998 och hade då stått i dryga 100 år. Det var en relativt vanlig nygotisk kyrka av föga intresse för turister som istället fascineras av Trönö gamla 1100-talskyrka i närheten. Men när nya kyrkan brunnit ned mobiliserade en vilja att bygga upp kyrkan igen och så skedde men enligt helt andra principer än i Stockholm och Föllinge. Ruinen restaurerades men fick stå kvar och sedan byggdes ett glasatrium omkring en del av kyrkoruinen. Koret fick en ny och enklare inredning men blev ett slutet rum medan glasatriet med delar av ruinen skapade något helt nytt. Tornet står också kvar och har inte fått tillbaka sin spira. Det råder ingen tvekan om att arkitekten skapat en fågel fenix och där askan och resterna tillåtits ingå i den nya utformningen. Här finner jag paralleller till katedralen i Coventry som bombades under världskriget och fick en ny spännande skrud utifrån de byggnadsrester som fanns kvar. Gedächtniskirche i Berlin har fått en glaskyrka byggd intill resterna av en 1800-talskyrka som bombades och ödelades så när som på tornet. Följden har blivit en spännande hybrid av gammalt och nytt. Trönö nya kyrka har fått en uppseendeväckande ny och smakfull skrud och intressant arkitektonisk framtoning. http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.mikaellundberg.se/images/trono_1.jpg&imgrefurl=http://www.mikaellundberg.se/trono_1.html&usg=__RitkAdAYCt_LBdy39EdzWkWTMCM=&h=409&w=590&sz=78&hl=sv&start=16&um=1&tbnid=fY3nOFl_QKWCbM:&tbnh=94&tbnw=135&prev=/images%3Fq%3Dtr%25C3%25B6n%25C3%25B6%2Bnya%2Bkyrka%26um%3D1%26hl%3Dsv%26sa%3DN
• Man kan självfallet också bygga något helt nytt. Den gamla kyrkan som brunnit ned är borta och man väljer en helt ny byggnad. Ny arkitektur uppstår och vi har kyrkan i Lundby, Göteborg. En äldre nygotisk kyrka av Adrian C Petersson byggdes aldrig upp igen utan en helt ny kyrkobyggnad med monumental framtoning: http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.panoramio.com/photos/original/9693861.jpg&imgrefurl=http://www.panoramio.com/photo/9693861&usg=__3xSlO-LcPH-hvPY-NX5MDYpuqqA=&h=601&w=800&sz=108&hl=sv&start=18&um=1&tbnid=bQKy4ZKPKZ9l4M:&tbnh=107&tbnw=143&prev=/images%3Fq%3Dlundby%2Bnya%2Bkyrka%26um%3D1%26hl%3Dsv%26sa%3DN http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.lundbykoren.se/bilder/lundby_gamla.jpg&imgrefurl=http://www.lundbykoren.se/om_kyrkan/kyrkan_under_110_ar.htm&usg=__mGb5i0aQXW19X8heXPGWDMIaEoo=&h=87&w=88&sz=4&hl=sv&start=29&um=1&tbnid=ID8zRyF79nHFcM:&tbnh=76&tbnw=77&prev=/images%3Fq%3Dlundby%2Bnya%2Bkyrka%26start%3D20%26ndsp%3D20%26um%3D1%26hl%3Dsv%26sa%3DN

Självfallet kan det vara så att en nedbrunnen kyrka värderas utifrån antikvarisk synpunkt. Är kyrkan värd att byggas upp och i så fall hur? Kyrkorna i Lundy och Trönö var ur dagens synpunkt två anspråkslösa nygotiska kyrkor, nedvärderade av 1900-talets arkitekturhistoriker och arkitekter. Kyrkan i Stockholm, Katarina kyrka, var en av landets främsta barockkyrkor med praktfulla inventarier. Att återuppbygga en så ståtlig kyrka var inte något kritiserat beslut även röster höjdes för att bevara ruinen och utgå från nuet såsom man gjorde i Trönö. Men oavsett resultatet är Katarina en kyrka invigd 1995 och inte den 1600-talskyrka Jean de la Vallee en gång ritade. Så är det!!

Kyrkorna i Trönö och Lundby ansågs inte tillräckligt intressanta arkitektoniskt för att återuppbyggas i ursprunglig gestalt men resultatet blev sedan två olika uppbyggnadsprinciper ur vilka två spännande monumentala byggnader uppstod, helt överlägsna de nedbrunna byggnadernas ursprunglig utformning.

Svenska kyrkor

Mitt stora intresse är arkitektur och i synnerhet då kyrkoarkitektur. Jag har besökt och sett många intressanta kyrkobyggnader och det skulle kunna bli ett livslångt engagemang att försöka presentera dem alla. Jag ska dock skriva lite funderingar och också lite mer lekfullt göra listor som jag kommenterar. Hoppas jag kan nå ut till människor för många säger sig vara intresserade av kyrkor och ofta har jag hört kommentaren: "Jag brukar gå in i en kyrka när jag är på semester." Ofta väljer man kanske en kyrka som är vacker, ser spännande ut eller kanske för att man behöver en rast i bilåkningen och vill få en stunds andakt och avkoppling. Oavsett motivet är våra kyrkor en fristad och med 3500 till antalet utgör Sveriges kyrkor ett ansenligt kulturarv som vårt kulturskymda högskoleväsende lagt i malpåse.

Så har jag startat min arkitekturblogg

På min andra blogg, farbrorbrommel, har jag tjuvstartat lite. Nu ska jag försöka saluföra detta fascinerande ämne och skriva om det som ligger mig varmt om hjärtat: Kyrkoarkitektur. Detta ämne är förpassat till skamvrån av den institution som borde vårda och saluföra det. Går man igenom de forskningsämnen som för närvarande drivs på de olika institutionerna i Sverige så är kyrkoarkitekturen underrepresenterad. Det anses som "udda", "smalt" och i stället finns ämnen som fotot och betraktaren eller andra suspekta ämnen vilket jag ska återkomma till. Nu är jag igång med kyrkoarkitekturbloggandet och jag ska försöka presentera vackra och "osynliga" kyrkor i Sverige. "Oseriösa" listor av allehanda slag kommer jag att presentera och kommentera.