När jag började studera Knut Nordenskjölds kyrkor så blev jag varse termen "iscensatt åldrande". Jag skulle ta foton i Staffanskyrkan och så träffade jag en mycket trevlig kyrkvaktmästare och han frågade mig om en märklig glugg han hade sett. Den verkade inte ha någon praktisk funktion och den var underligt placerad, enligt honom. Vid förfrågan så hade inte heller någon expert kunnat ange varifrån gluggen kom och vad den stod för. Jag minns att jag tillsammans spekulerade med honom om att det skulle likna en medeltidsglugg och att det troligtvis var en dekorativ detalj. Detta tog jag också upp i uppsatsen och blev då varse att jag borde läsa Johan Mårtelius bok "Att göra arkitekturen historisk". Där tar han upp termen iscensatt åldrande där man ger en ny byggnad ett slags "ärr", eller "patina" för att den ska ge intryck av att vara äldre. Alla vet i och för sig hur gammal byggnaden är men det blir ett slags symbolisk referens till äldre arkitektur. I några av Knut Nordenskjölds kyrkor finns sådana gluggar som ser ut som igenmurade fönster. Det kan man hitta på en kyrka med medeltida anor och där man byggt om eller till byggnaden och satt nya fönster. Det äldre mindre fönstret har då murats igen och resterna kan vi ibland se på gamla kyrkor.
Till vänster syns en liten glugg och den illustrerar "iscensatt åldrande" Gluggen fyller ingen praktiskt funktion och den är placerad lite asymmetriskt för att förmodligen öka autenciteten i detaljen. Den här bilden föreställer just Staffanskyrkan men sådana här detaljer återfinns också i både Skellefteå , S:t Olovs kyrka och Älmhults kyrka.
