I en liten charmig förort till Paris ligger en liten betongkyrka som jag betraktar som en riktig pärla i arkitekturhistoriska sammanhang. Den byggdes på 1920-talet och arkitektens namn är Auguste Perret som också ritat en enastående vacker kyrka i Le Havre med fyrens formspråk som ideal. Le Raincy däremot har de traditionella former vi förknippar med kyrkan dvs ett högt torn med spetsig spira och ett långhus, skepp. Sedan följer däremot detaljer och utföranden som föga kan förväntas av en kyrkobyggnad. Den dagen jag besökte Le Raincy var vädergudarna nådiga och jag förmodar att vädergudar är nådiga mot de flesta som inte bor i Sverige och södra NOrrland. Den julidag jag med spänd förväntan skulle besöka Le Raincy lyste solen och när vi passerade kyrkan, som ligger inklämd mellan affärshus och bostäder, stod portarna öppna och ett eldorado av glödande färger mötte mina ögon. Det var så andlöst vackert! Jag blev faktiskt euforisk och vi kunde inte fort nog hitta en parkeringsplats. T o m halvsprang jag till kyrkan och lyckades knappast fånga den skönhet som kyrkan besitter. Sträv obehandlad betong kontrasterar livfullt mot glödande glasmålningar som genom sin verkan nästan upplöser väggarnas konstruktion och förlänar kyrkan en gotisk resning trots kyrkans relativa litenhet i storlek.
Kyrkans yttre är, för den oinvigde, en dålig förmedlare av vad som ska följa när man träder in genom portarna och på något vis lämnar jag det grå i vardagens stress och tristess och träder in i ett mondänt himmelrike.
Jag måste dessvärre säga att jag inte är särskilt duktig på att redigera och att få blogginläggen att se snygga ut rent layoutmässigt. Bilderna hamnar lite "hipp som happ" men fasen så kul det är att börja skriva igen. Det är väl inte heller helt fel att jobba med mitt eget språk eftersom jag i professionen pådyvlar elever en massa uppgifter som ska utmynna i diverse språkliga produkter...
SvaraRadera